Gustaf Fröding (1860-1911)

Swedish poet, who was one of the pioneers liberating Swedish verse from traditional patterns.



Calibariel


I



I am not Ariel, not Caliban,

I am not human, I am not man,

not devil, not god ’tis said.

But a little of all these I was born,

a god, a demon, an elf and a faun,

with hoof and bestial head.



I change my guise every eve and morn

and Calibariel I was born.



II



I love life’s morality,

and in my duality

at night wend my way to a dwelling,

where a girl in her bedroom undresses

in innocence, combs her long tresses;

her mirror shows beauty excelling.



Oh! would that I were the young child’s preserver,

to shield her, but could I deserve her?

My heart aches deep down and I’m thinking.

But then came dark doubting, to guilt akin,

my look for her has deadly bane therein,

my look has the sharp bite of poisoned sin,

and sad to the wood I go slinking.



----


AND..the original version in Swedish.



Calibariel


I



Jag är ej Ariel, ej Caliban,

jag är människa och icke man,

ej djävul, icke gud.

Men något lite är jag detta allt

än gud, än dämon, alf och faungestalt

med bockfot och djurlik hud.



Var kväll och morgon jag ömsar hamn

och Calibariel är mitt namn.



II



Jag älskar de rena,

i kvällen sena

min väg till torpet jag tager,

där dottern i kammaren kläder

sig av i oskuld och träder

ill spegeln och tycker sig fager.



DÃ¥ ville jag vara det barnets hydda

det barnet att värna och skydda,

men djupt i mitt hjärta det gnager.

Det faller en misstro mig in med ett,

min blick har åt henne ett gift berett,

då biter den till med ett giftigt bett

och sorgsen till skogen jag drager.